Hej vĂ€n âșïž
Vi kommer till livet med noll.
Och vi lÀmnar det med noll.
SÄ varför jagar vi dÄ sÄ mycket av det som vi ÀndÄ inte kan ta med oss?
Pengarna. Priserna. Prylarna. Statusen.
Vi vet ju att allt det dÀr bara Àr till lÄns.
Men ibland fastnar vi Ă€ndĂ„ i tron att âsen, nĂ€r jag har det dĂ€râŠâ
DÄ ska jag mÄ bra. DÄ ska jag kÀnna lugn. DÄ ska jag vara nöjd.
đ Kan vi ta med oss upplevelser?
Jag brukar tĂ€nka pĂ„ det ibland â
kan vi ta med oss kÀnslor eller upplevelser?
Kanske inte i fysisk form.
Men nÄgot av dem stannar ÀndÄ kvar.
Jag kan fortfarande kĂ€nna hur vissa stunder lever kvar i mig â
ögonblick av kÀrlek, tacksamhet, nÀrvaro eller smÀrta.
Som avtryck i sjÀlen.
Och samtidigt finns dĂ€r nĂ„got mĂ€rkligtâŠ
NÀr nÄgot kÀnns riktigt bra,
sĂ„ kan en liten oro vakna â rĂ€dslan att det ska tas ifrĂ„n mig.
Den dÀr kÀnslan kÀnner du kanske ocksÄ ibland?
För mig har den rÀdslan troligtvis sina rötter i min barndom.
En stundtals utmanande uppvÀxt.
Ett medberoende som lÀrt mig att trygghet inte alltid var sjÀlvklar.
Men Ă€ven om âbranden Ă€r slĂ€ckt för lĂ€ngesenâ
sÄ kan röken ibland dröja sig kvar.
SÄ vad vill jag ge dig den hÀr veckan?
En enkel men viktig pÄminnelse:
Livet ska levas.
Och du kan inte leva det utan din fysiska och mentala hÀlsa.
Det Ă€r din skyldighet â
inte bara mot dig sjÀlv, utan mot alla som fÄr uppleva dig.
För om du inte mÄr bra,
hur ska du dÄ kunna uppleva livet fullt ut?
Att ta hand om dig sjÀlv Àr inte egoistiskt.
Det Àr en handling av tacksamhet.
Mot livet sjÀlvt.
đ§ För mĂ„nga Ă„r sedan...
Satt jag pÄ ett seminarium i Boston.
Jag minns inte vem förelÀsaren var,
men jag minns en mening som fastnade i mig för alltid:
âYou are what you give.
What you keep is lost forever.â
Det gick rakt in.
För det pÄminner mig om vad livet egentligen handlar om.
Inte vad vi samlar pÄ oss,
utan vad vi ger vidare.
SĂ„ â ta hand om dig.
Lev. Upplev. Dela.
Och ja⊠om du vill köpa den dĂ€r Porschen â gör det đ
Bara du vet vad som fÄr dig att kÀnna dig levande.
/ Tommy â€ïž
Svar